För varje sekund som du inte finns här blir det tungt.. ♥

babe, vill bara säga hur mycket jag älskar och verkligen saknar dig.. 
du anar inte hur mycket jag bara vill säga det om och om igen.. 
men varje gång jag ska säga det går det inte att tänka klart, 
du gör mig svimmfördig genom att bara stå där.. 
det går inte beskriva hur mycket du beryder, 
hur mycket jag vill ha dig för alltid, att det alltid ska vara vi.. 'du och jag' jag älskar att säga det, 
det finaste som finns att säga, 
det betyder nästan mer att säga 'jag älskar dig' för det säger alla även om dom inte menar det,, 
fast jag menar det.. för helt ärligt utan att överdriva vill jag inte leva utan dig vid min sida, 
bara tanken får mig att gråta.. att inte få tänka att du är min.. 
jag saknar dig så fort jag inte ser dig, men du dyker ständigt upp i mina tankar, hela tiden.. 
du finns i ungefär 90% av alla mina tankar.. det är väll det som gör att jag klara en helg, 
fast knappt det utan dig.. jag hatar avstånd från dig. men ibland så känns det som om jag bara ska vara 'den jobbiga flickvännen' om jag är för på.. 
hon som alla alltid stör sig på.. för jag hatar henne, och det är det som hindrar mig, för jag vill inte att du ska tycka det.. för då skulle du tröttna.. 
men det har varit svåra tider enda sen nyår typ.. och jag orkar inte det.. jag har till och med funderat på en pouse för bådas skull.. 
men sen ser jag dig rakt in i ögonen och allt är som bortblåst ! 
jag fattar inte hur man kan känna såhär.. helt sjukt. men så är det och det är inget jag kan ändra på.. 
vill bara vara hos dig. men allt är inte alltid så enkelt.. jag önskar bara att vi kan hitta tillbaka, till den tiden då jag kännde att du älska mig, den tiden då du visade det tydligare.. nu är det inte lika tydligt.. och jag vill inte ha det så.. fast jag tänker verkligen inte klandra dig, för jag kan inte ana vad du går igenom.. men jag förstår att det är jobbigt.. och om detta är vad som krävs för att du ska klara det så har jag inget att säga.. är bara tacksam att du gör det.. men det är ändå jobbigt.. förjävla jobbigt faktiskt.. men jag älskar dig viktor, och det är verkligen inte den sortens 'jag älskar dig' som alla andra säger till varandra, utan det är den sorten som verkligen inte ska underskatas den riktiga sorten.. och jag kan inget annat än att hoppas att du känner likadant.. och om du någonsin behöver hjälp, finns jag.. och jag kommer alltid att göra det också.. 
och med allt detta menar jag att för varje sekund som du inte finns här blir det tungt..
image description

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0